M I L I T Ä R A   S P R Ä N G Ä M N E N
                   ---------------------------------------
 
Pikrinsyra (Trinitrofenol)
        Det första praktiskt använda sprängämnet som liknar de moderna.
        Man utgick vanligtvis från fenol som med behandling av svavelsyra
        överfördes till fenolsulfonsyra. Denna nitrerades i sin tur med
        salpetersyra till trinitrofenol.
               OH
             /    \     Produkten kristalliserade sig vid nitreringen,
         O N       NO   och kristallerna avskiljdes från syran. Kristallerna
          2 |      | 2  tvättades neutrala med kallt vatten och torkades.
             \    /
               NO
                 2
        Egenskaper. Ren pikrinsyra är svagt gulaktiga bladformade kristaller
                    med smältpunkt 122 grader celcius. I gjuten form är
                    tätheten 1,65, i pressad kan 1,47 uppnås.
                    Den är okänslig mot rivning och slag, och kan med sin
                    gjutbarhet med fördel formas till granatsprängämne.
                    Nackdelen som fick tillverkningen att upphöra var att
                    den med metaller kan bilda stötkänsliga salter, som i
                    sin tur kan få sprängämnet att detonera.
 
Trotyl (TNT, trinitrotoluol)
        Framställningen av trotyl delas upp i stegvis nitrering (först mono-
        sedan di- och till sist trinitrotoluol). Syrorna som används vid
        nitreringen måste vid det sista av dessa steg hålla extrem hög
        renhet (restsyran efter steg tre måste vara helt ren från vatten)
        Toluolen måste även den hålla hög renhet, och vara praktiskt taget
        fri från homologer, såsom benzol, xylol m.fl. Vidare får den inte
        inehålla paraffinkolväten eller omättade kolväten annat än i små
        mängder.
        Salpetersyran förbrukas i processen enligt formeln:
        CH C H + 3 HNO  = CH C H (NO )  + 3 H O
          3 6 5       3     3 6 2   2 3      2
 
        Tillverkning. För det första nitreringssteget behövs en relativt
        svag syra, dvs. syran får inehålla en del vatten. För de följande
        stegen krävs allt starkare syror, och för att införa den tredje
        och sista nitrogruppen i toluolmolekylen, måste syran vara
        så koncentrerad att restsyran är vattenfri (95%-ig Svavelsyra
        och 99%-ig Salpetersyra) Svavelsyran skall vid fabrikationen
        dels tillföras som 60% -ig oleum och dels som ren svavelsyra
        (95%). För att uppnå helt vattenfri restsyra, så måste nitrersyran
        blandas av koncentrerad salpetersyra och oleum. Svaveltrioxiden
        binder under processen det vatten som uppstått, så nitrersyran måste
        inehålla nog mycket fri svaveltrioxid för att allt reaktionsvatten
        skall gå bort. Temperaturerna som bör hållas vid nitreringen är
        för mononitreringen 50-60 grader, dinitreringen 60-70 grader och
        vid trinitreringen 95-100 grader celcius. Tillvägagångssättet
        vid trinitreringen är att man först har i dinitrotoluolen och
        därefter nitreringssyran, vilket i föregående nitreringsprocesser
        är helt motsatt.
                Beroende på läget nitrogrupperna tar i toluolmolekylen, så
        bildas olika isomerer av trotylen. För militära ändamål används
        den rent symetriska 2,4,6-trinitrotoluol, vanligen kallad rentrotyl.
        De andra möjliga kombinationer som kan bildas vid nitreringen är
        t.ex. 2,3,4- och 3,4,6-trinitrotoluol m.fl. Ca 95% av den trotyl
        som bildas är av den symetriska produkten de övriga 5% är av
        -de andra sorterna. Genom omkristalliserning i ett lösningsmedel typ
        alkohol, benzol, toluol, mononitrotoluol m.fl. kan man skilja
        rentrotylen från resten. För att minska eldfaran har en del fabriker
        med samma resultat använt syror som omkristalliseringsmedel.
Egenskaper:
        Trotylen är ett sprängämne som stått sig i över 40 år, och kan fort-
        farande vara konkurennskraftig, anledingen är dess höga stabilitet,
        goda prestanda med mera. Trotyl kan med fördel bearbetas till de
        former man önskar, den smälter vid +80 grader celsius, och kan gjutas
        vid denna relativt låga temperatur. Den är mycket okänslig för stötar
        och slag, och kan utan risk borras och svarvas i, alla egenskaper
        som hitills inte överträffats. Den är inte giftig att ta i, men
        färgar så småningom huden rödbrun. Den är gul och neutral, men bildar
        med alkali explosiva föreningar med djupröd färg. Den är kemiskt
        sett synnerligen stabil, och har oändlig lagringstid i såväl torr
        som fuktig luft. Den kan värmas till 130-140 grader celsius utan att
        något sker, men över den gränsen sönderfaller den, och vid 200 grader
        ganska snabbt.
Tetryl (tetranitrometylanilin)
        Utgångsmaterial vid tillverkning av tetryl är dimetylaninlin. Av
        denna framställes genom behandling av koncentrerad svavelsyra di-
        metylanilinsvavelsyra, som sedan genom nitrering med salpetersyra
        överföres till tetryl enligt reaktionsformeln:
                  CH                      CH
                 /  3                    /  3
                N -CH                   N -CH
               / \   3              O N/ \   3
             2|   |     + 14HNO = 2  2|   |
               \_/             3       \_/
                                        NO
                                          2
        När denna process är klar, får man produkten i form av små
        kristaller. Dessa tvättas neutrala genom upprepade uppslamningar
        i vatten, och omkristalliseras därefter i aceton eller annat
        lämpligt lösningsmedel, och torkas vid 50 grader celsius.
Egenskaper:
        Den färdiga tetrylen utgöres av små ljusgula kristaller med en
        smältpunkt på ungefär 129 grader celsius och en specific vikt på
        1,72. Den är i princip olöslig i vatten och mycket svårlöslig i
        alkohol. I benzol och aceton löser den sig lätt.
        Tetrylen färgar huden starkt rödbrun, och den anses vara något
        giftigare än trotyl.
        Den är betydligt stötkänsligare än trotyl, och används därför sällan
        i ren form mer än i initieringssammanhang. Detta sprängämne har
        mer och mer blivit utkonkurrerat av pentyl.
Pentyl (pentaerytrittetranitrat)
        Av formaldehydlösning och acetaldehyd erhålles i närvaro av kalk
        pentaerytrit (perit), en fyrvärdig alkohol. När reaktionen är
        färdig utfälles kalken med hjälp av svavelsyra. Fällningen
        avfiltreras och lösningen indunstas i vakuum, varvid pentaerytriten
        kristalliseras. Kristallerna avskiljes från moderluten, tvättas och
        torkas. Periten nitreras härefter till pentaerytrittetranitrat:
                C(CH OH) +4 HNO =C(CH NO ) + 4 H O
                    2   4      3     2  3 4     2
        Vid en temperatur av 25-30 grader nedföres periten i en nitrerings-
        apparat, försedd med omrörare och kylmantel och laddad med avpassad
        mängd salpetersyra. När nitreringen är färdig, har det mesta av
        det bildade nitratet kristalliserats ut, och utfällningen göres
        fullständig med hjälp av svavelsyra. Kristallerna skiljs från rest-
        syran, och tvättas neutrala med vatten. De löses sedan i varm aceton,
        och utfälles igen med vatten. Vid denna "omkristalliseringsprocess"
        tillsättes en liten mängd ammoniak eller ammoniumkarbonat för att
        neutralisera de syror som eventuellt funntis inneslutna i
        kristallerna. Efter att ha skiljt pentylen från acetonen, tvättas
        de ytterligare i vatten, och torkas i 50 grader celsius.
Egenskaper:
        Pentylen är ett vitt kristalliniskt pulver, är svårlöslig i vatten,
        alkohol och eter, men tämligen lättlöslig i aceton.
        Den är den mest lagringsbeständiga av alla salpetersyraestrar och kan
        upphettas till 100 grader under längre tid utan att sönderdelas.
        Den smälter vid 140-142 grader celcius, och förpuffas vid 180 grader.
        Pentylen är mycket initieringskänslig, och eftersom den besitter
        stort energiinehåll och hög detonationshastighet lämpar den sig
        utmärkt för detonatorer och sprängkapslar.
        Den kan även "flegmatiseras" med en tillsats av 10% parrafin eller
        montanvax, och är därefter ungefär lika känslig som trotyl.
Hexogen (cyklotrimetylentrinitramin)
        Hexogen framställes genom nitrering av hexametylentetramin, en
        produkt som framställes ur formalin och ammoniak.
        Vid nitreringsprocessen faller hexogenen ut i form av små kristaller:
        Dessa avnutschas från syra och tvättas med kallt vatten, varefter den
        omkristalliseras ur ett lösningsmedel, t.ex. aceton och de erhållna
        kristallerna torkas.
Egenskaper:
        Hexogen utgöres av vita kristaller, olösliga eller svårlösliga i
        vatten, alkohol och eter. Däremot är de tämligen lösliga i aceton.
        Produkten kan lagras hur läng som hellst. Specifika vikten på
        kristallerna är 1,8, men vid pressning uppnås inte högre sp. v. på
        presskropparna än 1,7. I rent tillstånd är hexogenen ganska stöt-
        och beskjutningskänslig. För att kunna användas för militära ändamål
        måste den därför flegmatiseras genom t.ex. paraffin eller vax.
 
                                                        Jonas Danielsson